Fem-punktprogram till finansministern
Större delen av världens länder befinner sig i en ekonomisk kris, det vi kallar finanskrisen. Norge är inget undantag även om ni klarat er förhållandevis bra tack vare oljefonden. Icke desto mindre läste jag igår artikeln ”Norges konjunktur svagare än väntat” på di.se där det står att siffror från Norges statistikbyrå (säker källa från ert eget led) visar att “Norges bruttonationalprodukt (BNP) från fastlandet minskat två kvartal i rad och att Norge befinner sig i recession.” Krisen i Norge: arbetslösheten är inte så stor i Norge men enligt statistik från den norska statistikbyrån så ökar den och därmed får hushållen mindre att röra sig med och konsumtionen minskar (vilket ytterligare statistik från den norska statistikbyrån visar). Företag drabbas av detta för att de inte får sina varor sålda, intäkterna minska och de tvingas avskeda anställda. Kort och gott ligger i princip hela samhället i dvala och ingen blir glad för detta. Krisen i Norge kan självklart förklaras ytterligare men helt klart är att åtgärder bör vidtas.
Genom att använda er av kapital från oljefonden och använda detta för att stimulera ekonomin har ni använt er av aktiv finanspolitik i Keynes anda (keynesiansk finanspolitik). Jag anser att ni bör fortsätta att föra en aktiv finanspolitik för att ta er ur den djupa lågkonjunkturen, dagens kris. Nedan följer ett fem-punktprogram som jag anser är lämpligt att följa för att lösa problemen.
1. Använd er av räntevapnet och behåll styrräntan på en låg nivå. Detta kommer att påverka kreditinstitut som lär följa styrräntan och på detta sätt kommer förhoppningsvis hushåll att ta lån för att kunna öka konsumtionen. Ökad konsumtion leder till ökad BNP enligt BNP-ekvationen (då C ökar stiger BNP). Även företag kommer förhoppningsvis att låna från kreditinstitut och använda detta kapital till att öka investeringar som även detta leder till att BNP stiger (I ökar och BNP stiger enligt BNP-ekvationen). Investeringar kommer troligtvis att gynna BNP även i framtiden då dessa kan leda till ökad produktivitet och därmed större utbud som i framtiden lär konsumeras när vi befinner oss i en konjunkturuppgång.
Denna typ av penningpolitik har har fört i Norge men även många andra länder, däribland USA och Sverige, så det känns därmed som att en ganska bra och trovärdig lösning.
2. Starta projekt, t ex förbättra infrastrukturen eller nybyggen. Detta skulle leda till fler arbetstillfällen, fler anställda och därmed ökade inkomster i form av lön. Konsumtionen ökar (C och G, kanske även I) ökar och BNP stiger. Denna typ av lösning har dessutom regeringar tidigare använt sig av, t ex Sverige under början av 1900-talet.
3. Använd oljefonden till att, inte bara öka pensionsbidragen som ni nyligen har gjort, även för att öka transfereringar i form av ökade bidrag till hushåll. Detta leder till ökad offentlig konsumtion (G) samt ökad privat konsumtion då hushållen får mer kapital att röra sig med och detta leder i sin tur till att BNP stiger, allt enligt BNP-ekvationen.
4. Som Sofia skriver i sitt inlägg ”Lösningar på finanskrisen” anser även jag att ni bör ”Förbättra förutsättningarna för företagande”. Detta kan ni göra genom att, som Sofia föreslår, införa skattelättnader men även, enligt min åsikt, genom att sänka kostnader för nyanställning. Detta kan leda till ökade investeringar, då företag får mer kapital att röra sig med, samt att fler företag nyanställer och arbetslösheten minskar, konsumtionen ökar etc. BNP-tillväxten gynnas och ni tar er så småningom ut ur dagens kris.
5. Utveckla tjänstesektorn. Genom att utveckla tjänstesektorn sätter ni fler människor i arbete vilket leder till ökade intäkter i form av lön vilket lär leda till ökad privat konsumtion (för att de har mer kapital att röra sig med och därmed unnar sig att spendera mer). Ökad konsumtion hos hushållen (C) stiger och därmed ökar BNP. Utökad tjänstesektor skulle även kunna leda till att ni i framtiden skulle kunna ersätta och minska beroendet av oljeexporten – då blir ni inte lika känsliga för oljepriset samt utländsk efterfrågan på olja.
Dessa punkter kan ses som en sorts stimulanspaket, likt många regeringar i världens länder fört fram, och de tycks, som det står i DN-artikeln ”OECD-chefen ser stimulanseffekter”, enligt generalsekreteraren för OECD, Angel Gurria, redan ha gett effekt.
Detta är lösningar som förhoppninsvis kommer att ta Norge ur krisen inom en snar framtid och som dessutom, när ni nått lågkonjunkturen och befinner er i en konjunkturnedgång, kommer att gynna såväl individer som företag och samhället i stort. Fler arbetstillfällen, ökad köpkraft, stigande konsumtion –> bättre livskvalité etc. Helt enkelt ökade flöden inom det ekonomiska kretsloppet som lär gynna alla parter.
/Madeleine Mörch
